vardagsromantik.

idag började som en dålig dag, en riktigt dålig dag. alla odds var satsade och det fanns inga tvivel om att allt skulle gå dåligt, hur spelet än avslutades. fast där, mitt under spelets gång, kom en röst som sa att nu skulle allting ändras. det skulle bli en fin dag. peter bestämde att vi skulle fika, bara vi två, packa ner frukosten och en termos kaffe och bege oss på utflykt. vi kom dessvärre inte längre än till kärnan, där vi hamnade på en filt och mös med våra mackor. vi pratade om allt och inget, peter lekte med sin kamera och jag sörplade kaffe. mitt i picknicken så började vi peta på varandra med grässtrån och det slutade med en vild fajt om vem som skulle peta på vem med grässtrået. folk tittade lite underligt och mitt i allt blev vi överfallda av danne och emelie som var ute på en egen fika. det slutade med att jag låg underst med både peter och danne över mig som gjorde allt för att jag inte skulle få luft. till slut gav de upp sin egen brottning, vilket innebar att de var totalt omedvetna om att jag låg underst, och jag fick äntligen luft.

för någon timme sedan kom jag och peter hem till honom. vi har serverat på hans mammas jobb, som hade invigning idag, och vi promenerade hem med en öl i hans hand och lite vin i min.
det jag vill komma fram till är att allting var fint, tills vi kom hem och allting ämdrades totalt. nu sitter jag ensam på ett rum och anledningen till det kan riktas till en person, en sak som numera förstör varje fin stund vi har tillsammans. allting kommer lösa sig och vår kärlek är stark, men personer kan förstöra fina stunder och kärlek kan lätt övergå till ilska.
varför tänker inte människor innan de agerar?