en dag när allt går fel

när man vaknar upp så känns allting bra,
vaknade dock alldeles för tidigt för pojkvännen ville ha sällskap vid morgonkaffet.
allt löpte vidare efter att han åkt iväg för en intervju men helt plötsligt framåt eftermiddagen så började allting gå fel.
ni vet, när verkligen allting går fel. inte en sak, utan allt.
det började med att mor min kom hem, hon ville ha hjälp med det ena och det andra.
vi rensade först avloppet, eftersom någonting luktade konstigt och död mus orkade vi inte ta tag i. jag hade huvudvärk, hon hade ryggskott.
efter det så måste det dammsugas och eftersom min mor hade ondast så fick jag ta det.
allt detta var väl ändå hyfsat okej men när jag ska iväg till affären och köpa bröd, hämtar cykeln i garaget, så åker en burk med småsaker ner. däri låg såklart en glasburk som gick i tusen bitar. jag muttrade åt cykeln och bestämde mig för att gå istället. påväg till affären inser jag att jag har en glasbit i skon. där sprack allt. mitt liv, ett helvete.
brister ihop och det blir inte bättre när jag kommer hem.
då sträcker jag mig efter en burk i skafferiet och välter ner majsena över hela golvet. en lycklig hund, en olycklig hanna.

nu sitter jag här och hoppas på att mina olyckshändelser räcker för året ut.





varför går man upp på morgonen?
regniga dagar betyder verkligen något, i slutänden.

regn

regn dyker upp när man minst anar det.
antingen när man behöver en innekväll som innebär film i mängder
eller
precis när man går utanför dörren








jag tycker om hösten,

eld som sprakar i kaminen,
en kopp te i kylan utomhus,
kärlek på en filt i höstvärmen
och
bio i ett mörker där man bara ser varandra

vardagsromantik.

idag började som en dålig dag, en riktigt dålig dag. alla odds var satsade och det fanns inga tvivel om att allt skulle gå dåligt, hur spelet än avslutades. fast där, mitt under spelets gång, kom en röst som sa att nu skulle allting ändras. det skulle bli en fin dag. peter bestämde att vi skulle fika, bara vi två, packa ner frukosten och en termos kaffe och bege oss på utflykt. vi kom dessvärre inte längre än till kärnan, där vi hamnade på en filt och mös med våra mackor. vi pratade om allt och inget, peter lekte med sin kamera och jag sörplade kaffe. mitt i picknicken så började vi peta på varandra med grässtrån och det slutade med en vild fajt om vem som skulle peta på vem med grässtrået. folk tittade lite underligt och mitt i allt blev vi överfallda av danne och emelie som var ute på en egen fika. det slutade med att jag låg underst med både peter och danne över mig som gjorde allt för att jag inte skulle få luft. till slut gav de upp sin egen brottning, vilket innebar att de var totalt omedvetna om att jag låg underst, och jag fick äntligen luft.

för någon timme sedan kom jag och peter hem till honom. vi har serverat på hans mammas jobb, som hade invigning idag, och vi promenerade hem med en öl i hans hand och lite vin i min.
det jag vill komma fram till är att allting var fint, tills vi kom hem och allting ämdrades totalt. nu sitter jag ensam på ett rum och anledningen till det kan riktas till en person, en sak som numera förstör varje fin stund vi har tillsammans. allting kommer lösa sig och vår kärlek är stark, men personer kan förstöra fina stunder och kärlek kan lätt övergå till ilska.
varför tänker inte människor innan de agerar?