snö.

äntligen är det snö.
fast jag saknar sommar & sandaler.
egentligen är snö bättre än regn & rusk,
vilket är det enda vi har sett på sistone.
snö är ganska fint ändå,
det blir en frisk fläkt och man andas lättare.
som att dra en luft efter en stark mint-tablett.
i helgen var jag & peter ensamma hos mig.
föräldrarna var på besök hos farmor och farfar,
men eftersom att jag skulle jobba så kunde jag inte följa med.
så istället fick vi lite tid tillsammans.
vi åt god middag och myste framför brasan.
på lördag förmiddag åkte vi och tränade.
efter det fick vi vänta på en buss i 40 min,
vilket ledde till att vi hade snöbollskrig i väntan på lite värme.
peter kastar inte lika bra som jag.
efter det åkte vi hem och tittade på film.
vilket ledde till att det blev för varmt,
så vi gick till affären och köpte cider.
när vi kom hem så gjorde vi en snögubbe,
med uppåtnäsa och huggtänder.
för det är så en snögubbe ska se ut.

hur var din dag?

armband.

fick nyss en inspirationskick. jag tror jag vill göra armband, för tillfället iaf. det är en trevlig hobby.
ni vet, flätade läder/mocka armband med berlocker som hänger.
kan börja med att göra till mig och om någon annan är intresserad så finns ju alltid möjligheten :)
det är en rolig idé, speciellt nu i vintertid.

ta hand om er.

äntligen.

nu är han snart hemma.
nu sitter jag framför tvn med mor min och tittar på desperate housewives.
om en timme så ska jag ta tåget in till stan för att överraska peter när han kommer hem från London.
det ska bli mysigt.

ta hand om er.

vår i hösten & full av saknad.

det är vår i hösten. solen skiner och det finns en mysig stämning i luften.
det är något som saknas.
en person.
var jag än är, var du än är - så är vi alltid tillsammans.
jag går längs med Helsingborgs trånga gator
du går in i ett trångt hörn i London

vi är ensamma du och jag, fastän vi har varandra.

sånt som betyder.

jag funderar på en resa som ska bli av, på ett eller annat vis. hur och när, det är en annan sak. just nu har jag ingen aning, jag har ett arbete som ger alldeles för lite och planerna kring en resa varierar för varje dag.
varför stressar man upp sig för framtiden, om de krav som ställs på en varje dag?
ni vet, frågor som
"så du ska väl fortsätta studera i framtiden?"
"inget körkort? när ska du ta tag i det då?"
"fast om du tjänar så dåligt och har så få timmar, varför skaffar du dig inte ett jobb till?"

hur mycket vet de människor som ställer dessa frågor, är de 19 och utan utbildning?
se bara på allt folk som får sparken, de med universitetsutbildning och arbetslivserfarenhet. vad har jag att erbjuda om man jämför med dem. om inte ens de får arbete, hur ska jag då lyckas?

tack och lov ska jag försöka ta tag i mitt körkort nu, mest för att jag inte orkar höra samma tjat om och om igen.
dessutom hade det varit mysigt med en lång bilfärd, bara sådär. när ingenting annat dyker upp.


tur att man har en punkt i livet som inte är föränderlig. något man kan hålla fast vid.


kärlek.

hösten är här

hösten är äntligen här. jag har längtat efter lagom kalla dagar, när man kan ta en kopp te i höstkylan.
idag gick jag och peter ner till stan för att se om vi hittade några fynd på höstrean. kullagatan var fylld med folk och doften av brända mandlar. så efter nästan en timme inne i första butiken gick vi till espresso house, köpte oss varsin cappuccino och även en påse brända mandlar av en trevlig man på gatan. vi satt oss på en bänk, tittade ut på folk som gick på gatorna och försökte hålla oss varma.

ikväll får peters familj besök av en annan familj, så vi ska vara trevliga och äta fin middag. det ska bli mysigt.
nu ligger jag i en varm säng, lyssnar på Amy Macdonald och funderar över om en kopp te är en bra ide.
såg en väldigt mysig och bra film igårkväll, den magiska leksaksaffären.

njut av hösten.

blåst

idag var det tråkigt väder ute, så jag bestämde mig för att städa
det är aldrig roligt men jag vet däremot att min mor kommer hem sent idag och då är det ännu tråkigare att städa. så för att hjälpa henne så satte jag igång.
nu har jag städat hela huset, fixat och donat. inte allt för jobbigt men skönt för mor min.

nu väntar jag på att pappa ska komma hem, han har med sig peter som har varit på intervju i malmö. sen ska vi mysa, äta lite god mat och 18.30 är det emil jensen på dunkers (:
det kommer bli fint.


jag hoppas ni alla njuter av det fina höstvädret,
vilket innebär att man kan sitta inomhus utan att skämmas.

en dag när allt går fel

när man vaknar upp så känns allting bra,
vaknade dock alldeles för tidigt för pojkvännen ville ha sällskap vid morgonkaffet.
allt löpte vidare efter att han åkt iväg för en intervju men helt plötsligt framåt eftermiddagen så började allting gå fel.
ni vet, när verkligen allting går fel. inte en sak, utan allt.
det började med att mor min kom hem, hon ville ha hjälp med det ena och det andra.
vi rensade först avloppet, eftersom någonting luktade konstigt och död mus orkade vi inte ta tag i. jag hade huvudvärk, hon hade ryggskott.
efter det så måste det dammsugas och eftersom min mor hade ondast så fick jag ta det.
allt detta var väl ändå hyfsat okej men när jag ska iväg till affären och köpa bröd, hämtar cykeln i garaget, så åker en burk med småsaker ner. däri låg såklart en glasburk som gick i tusen bitar. jag muttrade åt cykeln och bestämde mig för att gå istället. påväg till affären inser jag att jag har en glasbit i skon. där sprack allt. mitt liv, ett helvete.
brister ihop och det blir inte bättre när jag kommer hem.
då sträcker jag mig efter en burk i skafferiet och välter ner majsena över hela golvet. en lycklig hund, en olycklig hanna.

nu sitter jag här och hoppas på att mina olyckshändelser räcker för året ut.





varför går man upp på morgonen?
regniga dagar betyder verkligen något, i slutänden.

regn

regn dyker upp när man minst anar det.
antingen när man behöver en innekväll som innebär film i mängder
eller
precis när man går utanför dörren








jag tycker om hösten,

eld som sprakar i kaminen,
en kopp te i kylan utomhus,
kärlek på en filt i höstvärmen
och
bio i ett mörker där man bara ser varandra

vardagsromantik.

idag började som en dålig dag, en riktigt dålig dag. alla odds var satsade och det fanns inga tvivel om att allt skulle gå dåligt, hur spelet än avslutades. fast där, mitt under spelets gång, kom en röst som sa att nu skulle allting ändras. det skulle bli en fin dag. peter bestämde att vi skulle fika, bara vi två, packa ner frukosten och en termos kaffe och bege oss på utflykt. vi kom dessvärre inte längre än till kärnan, där vi hamnade på en filt och mös med våra mackor. vi pratade om allt och inget, peter lekte med sin kamera och jag sörplade kaffe. mitt i picknicken så började vi peta på varandra med grässtrån och det slutade med en vild fajt om vem som skulle peta på vem med grässtrået. folk tittade lite underligt och mitt i allt blev vi överfallda av danne och emelie som var ute på en egen fika. det slutade med att jag låg underst med både peter och danne över mig som gjorde allt för att jag inte skulle få luft. till slut gav de upp sin egen brottning, vilket innebar att de var totalt omedvetna om att jag låg underst, och jag fick äntligen luft.

för någon timme sedan kom jag och peter hem till honom. vi har serverat på hans mammas jobb, som hade invigning idag, och vi promenerade hem med en öl i hans hand och lite vin i min.
det jag vill komma fram till är att allting var fint, tills vi kom hem och allting ämdrades totalt. nu sitter jag ensam på ett rum och anledningen till det kan riktas till en person, en sak som numera förstör varje fin stund vi har tillsammans. allting kommer lösa sig och vår kärlek är stark, men personer kan förstöra fina stunder och kärlek kan lätt övergå till ilska.
varför tänker inte människor innan de agerar?